pengar...




Ekonomin, pengar, rika och fattiga.
Det är vad jag vill ta upp.

Varför är pengar så viktigt? Varför har vi pengar?
Varför måste en del klassas som rika och en del som fattiga?
fan, detta känns som ett skolarbete - jag kommer ingen vart.

Here we go. Jag är så trött på att pengar är så viktiga, jag är trött på att vi delas upp i rika och fattiga beroende på hur mycket pengar man har. Jag är trött på det. och allt ska vara så himla dyrt, liksom bensin priset, kolla på det. Det är fan as dyrt. Kött brukar oftast också vara dyrt. Jag förstår inte varför vi har det såhär. Allt är så dyrt. Det är ju bättre om dom typ sänker priserna så folk handlar mer än att folk ska gå och dra sig för att handla för att det är så dyrt. Fan, jag stör mig på det.

Och det här med Rika och Fattiga. Varför har vi det så? Varför klassas vi in i olika gruppen beroende för hur mycket pengar man har. Det är fan inte klokt. De Rika ser ner på de Fattiga och de Fattiga hatar de Rika. Låt alla vara jämnlika, sluta slussa in folk i olika grupper.

och ni som läser detta tror jag inte tänker på vad för konsekvenser det kan få om vi inte har pengar. Men jo, jag har tänkt på det. Mycket. Om vi inte skulle haft pengar så skulle nog det blivigt kaos i världen. Totalt jävla kaos. Och det är inget jag trivs med.

Men vilket fall som helst, vad jag egentligen ville säga med detta inlägget är att man borde hellre sänka priset på varor osv än att höja det så folk ska dra sig för att handla. och sluta dela in folk i grupper om vilka som är rika och fattiga.
Hjälp varran istället. Ta vara på det ni har.

skit bakom ryggen...

De här känslorna ville jag skriva igår (15/12) men eftersom att det var min födelsedag så passade det inte in.
och jag tycker det är viktigt även fast jag skriver om mina känslor än om tankar. men har tänk mycket då jag skrivit detta.



(och detta passar kanske mer in i mina KÄNSLOR än i mina TANKAR, kategorierna alltså. men orkar inte bry mig)

Jag blir så irreterad på folk. På folk som är idioter. Man blir sårad, ledsen. Jag hatar det. Verkligen hatar.
När man sitter i ett rum med några personer och hör att dom pratar OM MIG när jag sitter nästan precis bredvid dom så blir man sårad. När någon säger "Hon är ju den enda som pluggar här inne" och den ena svarar "Men allt hon gör är att plugga"... Så blir man väldigt sårad. Väldigt arg. Jag blev sårad, jag blev arg. Jag ville bara gråta. Men jag behöve vara stark. Jag vill inte låta mig klubbas ner av ord som sårar. Och visst, även fast ni som läser detta inte tycker att detta är något man borde bli sårad över så jo.
JAG blir sårad av det, och JA, jag är KÄNSLIG. Jag kan inte hjälpa det, jag är sån. Jag hatar det, men jag har lärt mig att leva med det nu. Jag är van. Men ändå kan jag bli så sårad att jag bara vill försvinna. Jag trodde inte folk skulle vara såhär på denna ******, men jag hade visst fel. Folk går bakom ryggen på en, folk snackar en massa skit. Dom vill att man ska höra det, dom vill se ens min då man hör dom säga saker. Dom vill se en bli sårad, dom njuter av känslan. Men, dom tänker inte på att mobbning (om man nu kan kalla det så) faktiskt gör ont. Man blir sårad, det kan gå så långt att man faktiskt skiter i allt, att man ger upp livet helt enkelt. Att man inte vill leva längre. Och jag känner mig lite i en sån här situation nu, jag blev sårad. Och jag vet att dom säkerligen pratar om en. Jag känner det på mig. Jag har alltid kännt det på mig men ingen har velat tro på mig när jag sagt att det faktiskt kännts som om folk pratar bakom ryggen på en.
(Jag kanske också kan ta detta med som en positiv sak men när jag hörde det så blev det bara negativt i mina tankar)
Men nu ska jag sluta skriva. Läs igenom denna texten. Ta er en funderare!

hur kommer det sig...


Hur kommer det sig att vi mår dåligt?
Hur kommer det sig att vi mår som vi mår?

Dom frågorna har jag ställt till mig själv många gånger men jag har aldrig kommit på något bra svar.
Varför mår vi egentligen dåligt? Är det verkligen normalt att må dåligt?
För egentligen kanske det inte är normalt? - vem vet.

Faster and Faster


Egentligen kan jag inte så mycket om detta, men jag försöker iallafall..

Vet Ni hur mycket vi egentligen har förstört vår värld?
Vet Ni hur mycket som har förändrats?
Och nej...nu pratar inte jag om krig och sånt.
Utan jag pratar om att vi knappt har någon natur kvar,
vi hugger ner regnskogen, vi bygger jätte stora städer.
Vi tar inte vara på det vi har fått!

Jag kan inte detta så mycket, men jag vet att vi förstör vår planet.
Vi gräver efter olja, vi hugger ner träd, vi släpper ut massa avgaser.
Vår värld förstörs långsamt - och vi vet mycket väl om det!

I Fredags på en lektion vi hade så tittade vi på ett klipp som just
handlar om vad vi gör mot vår jord. Hur den har förändrats och sånt.
Och jag tycker ni verkligen ska ta er tid att titta på detta klippet!

Om ni verkligen visste hur mycket vi förstör vår värld, vi måste ta mera hand om den.
Vi kan inte hålla på såhär längre...

skolgången...



Nervös, ont i magen, mår illa, vill inte dit.
Kan inte jag få stanna hemma?


Detta är en av mina "symptom" när det gäller skolan..
Som te.x efter en helg och man vet att skolan är imorgon, fyy. Jag kan inte förklara känslan men i värsta fall så går jag runt hela dagen och ororar mig över hur det ska bli efter helgen.
Och jag har alltid varit ett sånt barn som inte gillat skolan, jag grät på morgonen och vägrade gå dit. Och detta följer mig fortfarande. Bara det att jag gråter inte, utan jag blir så nervös att jag knappt kan göra någonting. Det säger stopp för mig helt enkelt.

Och det jag vill skriva om nu är att det faktiskt finns många barn som har det jobbigt i skolan, en del blir mobbade och utstötta. En del har ingen att umgås med. och en del klarar helt enkelt inte av lektionerna.
Jag är nog lite av varje på alla, jag har alltid känt mig lite utanför & när jag gick i 7an så sa folk saker bakom ryggen på en (bl.a). Jag hade ingen direkt att umgås med och jag hade nästan alltid det svårt på lektionerna.

Men det jag engetligen vill säga är att alla någongång mår dåligt av att gå till skolan,
ni är inte ensamma om det! Utan ta er samman och säg att Ni ska klara detta,
och om ni inte klarar det så prata med någon, en kompis, lärare eller en kurator.
Vem som helst, men prata. Säg hur du mår i skolan, om du tycker någonting är jobbigt.


Det blir bättre med tiden, du lär dig att skolan inte är så dålig trots allt.
Jag menar, efter skolan så kanske du börjar sjunga eller spela något
instrument pga att du hade kul på Musik lektionerna.
Och vem vet? - du kanske är den nya Michael Jackson.

Men om du mår dåligt och inte vill till skolan,
prata med dig själv och säg att du ska fixa detta.
Att du inte är ensam om att må såhär!

rikta vapnet mot...


det e alltså helt säkert att rikta vapnet mot min kollegas panna och avfyra?

Ni har inte tänkt på det va? Att i varje familj (nästan) så blir någon kränkt!
Det kan hända på jobbet, skolan, internet, mobilen, eller när man är ute och går en helt vanlig dag..
Det händer alla någon gång.
-
Arbetsplatser
på en del arbetsplatser så är det himla mycket kränkningar osv. folk som pratar bakom ryggen och allt..
och dom vet själva inte hur mycket det sårar.

tillslut kan det bli alldeles fel & arbetsplatsen/hela arbetslaget kan bli drabbade..
Många slutar t.o.m sitt jobb pga detta! och en del chefer på jobbet bryr sig inte ens.
Fyfan!

Och det ja menar med  "det e alltså helt säkert att rikta vapnet mot min kollegas panna och avfyra?"
Är alltså att många tänker inte på vad dom säger, dom pratar bakom ryggen och verkligen trycker ner personen/personerna.
och "rikta vapnet mot min kollegas panna och avfyra" menas med att dom tänker sig inte för och det kan krossa personen.. det kan få personen att må så dåligt tills den inte vill leva längre.
-
Sånt här händer varje dag, både bland vuxna och barn. Tonåringar och gamla.
Så snälla, tänk på vad F*N ni håller på med egentligen?!!
barnsliga är ni!


-
Du, jaa. Du.
Du vet att det kommer fixa sig.
Dom är bara Idioter, okej?
Till just precis Dig där,
så känn dig träffad!
-

RSS 2.0