skit bakom ryggen...

De här känslorna ville jag skriva igår (15/12) men eftersom att det var min födelsedag så passade det inte in.
och jag tycker det är viktigt även fast jag skriver om mina känslor än om tankar. men har tänk mycket då jag skrivit detta.



(och detta passar kanske mer in i mina KÄNSLOR än i mina TANKAR, kategorierna alltså. men orkar inte bry mig)

Jag blir så irreterad på folk. På folk som är idioter. Man blir sårad, ledsen. Jag hatar det. Verkligen hatar.
När man sitter i ett rum med några personer och hör att dom pratar OM MIG när jag sitter nästan precis bredvid dom så blir man sårad. När någon säger "Hon är ju den enda som pluggar här inne" och den ena svarar "Men allt hon gör är att plugga"... Så blir man väldigt sårad. Väldigt arg. Jag blev sårad, jag blev arg. Jag ville bara gråta. Men jag behöve vara stark. Jag vill inte låta mig klubbas ner av ord som sårar. Och visst, även fast ni som läser detta inte tycker att detta är något man borde bli sårad över så jo.
JAG blir sårad av det, och JA, jag är KÄNSLIG. Jag kan inte hjälpa det, jag är sån. Jag hatar det, men jag har lärt mig att leva med det nu. Jag är van. Men ändå kan jag bli så sårad att jag bara vill försvinna. Jag trodde inte folk skulle vara såhär på denna ******, men jag hade visst fel. Folk går bakom ryggen på en, folk snackar en massa skit. Dom vill att man ska höra det, dom vill se ens min då man hör dom säga saker. Dom vill se en bli sårad, dom njuter av känslan. Men, dom tänker inte på att mobbning (om man nu kan kalla det så) faktiskt gör ont. Man blir sårad, det kan gå så långt att man faktiskt skiter i allt, att man ger upp livet helt enkelt. Att man inte vill leva längre. Och jag känner mig lite i en sån här situation nu, jag blev sårad. Och jag vet att dom säkerligen pratar om en. Jag känner det på mig. Jag har alltid kännt det på mig men ingen har velat tro på mig när jag sagt att det faktiskt kännts som om folk pratar bakom ryggen på en.
(Jag kanske också kan ta detta med som en positiv sak men när jag hörde det så blev det bara negativt i mina tankar)
Men nu ska jag sluta skriva. Läs igenom denna texten. Ta er en funderare!


Innan du kommenterar så vill jag gärna berätta följande;

- Du är inte Anonym, jag kan se din IP adress.
- Att ta mina bilder är förbjudet!
- Kränkande kommentarer raderas.
- Jag svarar gärna på dina kommentarer.
- Om du har någon fråga så ställ den HÄR .

Kontakta mig? - [email protected]

Tack för din kommentar och välkommen åter!



Nea

Kommenterar typ 100 år efter att du publicerade texten, men jag känner mig tvungen:P

Jag känner exakt likadant. Jag har nu i högstadiet sets som en "pluggis" (hatar ordet). Det behöver inte vara så elaka kommentarer, de sårar ändå. "Åh, jag fick mer än dig på provet!!", "Fick du bara VG?" o.s.v. Jag har redan höga krav på mig själv, då vill man inte höra det från alla andra också...

Förresten: Jag tycker inte att det är "känsligt" att bli ledsen/arg av sådana kommentarer. Skitsnack och falskhet är bland det värsta jag vet! Har folk inget bättre för sig?

Kram<3

2011-06-21 > 15:35:09
BLOGG: http://palomitas.blogg.se/

NAMN:

MAIL:

BLOGG:


KOMMENTERA:


Är du här ofta?