Ja. Angående det om i Fredags. Vet inte hur eller var jag ska börja. Vi (jag, Lizette och mamma) var påväg hem från stan och vi kör inom hela Norje. När vi kommer till ån så ser vi en lösspringande hund. Jag går ur bilen och försöker kalla in den men den vill inte. Jag försöker närma mig den men då flyttar den sig längre bort ifrån mig. Jag ser ljuset från en bil som kommer längs med en kurva precis på samma sida som hunden är på. Panik. Jag springer mot hunden för att få bort den där ifrån plus för att få den som kör bilen att stanna. Mamma varnar den andre föraren med att blinka med sina helljus. Jag försöker vifta med armarna för att få chafförens uppmärksamhet. Hunden och bilen är precis framför varandra. DUNK! Hunden slår i framsidan utav bilen och hamnar i mitten under bilen så hjulen når den inte. Direkt efter dunken skriker jag rätt ut och bara vänder på mig och springer åt andra hållet istället. Tårarna slutar inte rinna och Lizette kommer till mig och håller om mig. Samtidigt tittar mamma och den andre chaffören efter hunden. Efter en stund ropar mamma att dem inte ser hunden och att den kanske sprungit iväg. Den blev inte påkörd, troligtvis bara chockad. Vi letade efter den och hittade den inte. Jag kände igen hunden så vi åkte ner till den jag trodde var dess ägare. Pratade med den personen och deras hund var hemma. Men dem kände troligtvis den som ägde hunden och ringde ägaren. Och det visade sig att de var hundens ägare de kände. Vi hörde av oss till ägaren och berättade vad som hänt. Lördag morgon ringer ägaren vid 9, hunden kom hem igen vid 6 på morgonen. Inte alls skadad men chockad var den. Är oehört glad att den klarade sig!! och är så himla lycklig att jag har en underbar flickvän och en underbar mamma <3