Ett år sedan

Ja , vad ska man säg...
Det finns inget direkt att säga , det är så himla svårt att få fram orden...
Jag vill bara säg att jag saknar dig och att det redan har gått ett år nu, ett jäkla helt år.
Så snabbt tiden har gått, det kändes som igår då jag träffade dig sist.
Men det var verkligen ett år sedan, usch fyfan.
Jag vill aldrig dö ung, vill aldrig dö på det sättet du gjorde.
Förlåt men det är sant, jag vill inte dö ung och inte så som hände dig..


Du finns alltid hos mig, du finns alltid hos oss.
Vi vet att du inte kommer kunna kommer tillbaka, men vi känner din närhet ändå.
Vi hör din röst och känner dina andetag..
Eller iallafall, jag gör det.
Jag kan höra dig, dina andetag, dina steg.
Fan vad jag saknar dig Kent Franzén!

R.I.P Kent Franzén
21/02 1955 - 30/09 2008
   


Det känns så hemskt när jag tänker på det, du är så lågt bort. Men ändå så nära..
Det är så längesen, men ändå är det som om det vore igår..
Att tänka på det gör bara att jag vill gråta, eller visst, jag sitter redan och gråter..
Jag saknar dig, och tänker på dig varje dag. Men ändå så försöker jag förtränga det, försöker få ut det ur min hjärna på något sätt..
Usch, jag vill inte tänka på det.

Vad jag egentligen ville säga var att jag saknar dig, jag tänker på dig hela tiden även fast jag inte visar det.
Snälla kom tillbaka till oss, vi saknar dig..
Hejdå..



Innan du kommenterar så vill jag gärna berätta följande;

- Du är inte Anonym, jag kan se din IP adress.
- Att ta mina bilder är förbjudet!
- Kränkande kommentarer raderas.
- Jag svarar gärna på dina kommentarer.
- Om du har någon fråga så ställ den HÄR .

Kontakta mig? - [email protected]

Tack för din kommentar och välkommen åter!



Anonym

mitt älskade barn. Vilken sorg du känner. Tänk på de glada minnena. Det hjälper i de svåra stunderna. Nu ska vi ut i naturen och bara vara. Ta kort o fika vara tillsammans o minnas denna dag för Kents skull. Älskar dig

2009-09-30 > 11:25:19
Carola

Så fint skrivit! förstår om du känner en otrolig sorg och saknad!!!! det får du göra, du tyckte om honom. Vet du, eftersom du lärde känna honom kan du aldrig "förlora" honom, trots att han "är borta". Det han gav dig och tvärtom kommer alltid att finns i ditt minne och i hjärtat! det kan ingen ta ifrån dig. Försök minnas det roliga ni gjorde ihop. Du är stark Linnea!



Tänker på er!



Kram från ett regnigt Lund men mysigt ändå



Carola

2009-10-03 > 18:08:16

NAMN:

MAIL:

BLOGG:


KOMMENTERA:


Är du här ofta?