Jag minns det som igår x2

"Fem dagar innan allt bröt samman så fick jag träffa honom. Jag hatade sjukhus, men jag kände att jag ville träffa honom, jag måste träffa honom. Jag minns inte hur länge jag var där men jag minns känslan när jag skulle där ifrån, jag ville inte. Jag visste att något var fel. Dagen allt bröt samman så vägrade jag gå till skolan, jag ”mådde inte bra” så stannade hemma. Jag fick bo hos min mormor undertiden han och mamma var på sjukhuset, och jag minns så väl att klockan var lite innan tio på morgonen då telefonen hos mormor ringer. Jag kände det verkligen på mig. Mormor gav mig telefonen med tårar i ögonen, när jag hörde mammas röst så visste jag att det hade hänt. Han var borta, för evigt. Tårarna bara föll och jag kunde inte hejda mig själv, jag var tvungen att få ut det.
Det kändes som någon försökte straffa mig genom att ta ifrån mig hjälten i mitt liv, hjälten som aldrig blev sjuk och hjälten som aldrig kunde dö. Men den hjälten försvann ifrån mig innan jag minst anade det, min älskade och underbara hjälte."

Detta är lite längre i den berättelsen jag skriver i.
Känner mig nöjd än så länge och vet vad jag ska skriva.
Kommentera gärna och säg vad ni tycker! (:


Innan du kommenterar så vill jag gärna berätta följande;

- Du är inte Anonym, jag kan se din IP adress.
- Att ta mina bilder är förbjudet!
- Kränkande kommentarer raderas.
- Jag svarar gärna på dina kommentarer.
- Om du har någon fråga så ställ den HÄR .

Kontakta mig? - [email protected]

Tack för din kommentar och välkommen åter!



S

oh, vad kul att läsa dina texter, skriver själv och älskar att läsa andra som gör det texter också, keep it up!! :)

2011-01-10 > 18:24:28
BLOGG: http://hypothetiically.blogg.se/

NAMN:

MAIL:

BLOGG:


KOMMENTERA:


Är du här ofta?