Jag var på BUP idag, och ja - rubriken säger väl egentligen allt.
Under nu 4 veckors tid så har jag varit på BUP en gång i veckan i ca 2 timmar och fått göra olika test. och idag då så fick jag reda på svaret. Och det visar sig att jag har ADD (det är AD/HD men utan Hyperaktiviteten) med en grad utav uppmärksamhets störning.
På en lista med Ångerst, Depression, Ilska, Normbrytande beteende och Självbild så låg jag väldigt kraftigt över nivån jämfört med andra tjejer i min egen ålder. Vad min läkare mer sa var att jag har tuffare att må bra igen till skillnad från en "vanlig" människa utan AD/HD. Som många vet så har killar & tjejer "olika" AD/HD, killarna är oftast störiga (eller hyperaktiva som man egentligen säger) och tjejer är blyga och sitter helst tyst. Och det finns tydligen en medicin för att hjälpa detta som heter Conzerta, och då denna medicin hjälper en så man inte har så svårt i vardagen med att tillexempel komma ihåg att ta med läxor hem från skolan, komma ihåg ett viktigt möte eller liknande. Och ja, dom hjälper en att få mer struktur på vardagen. Så denna tablett ska jag ta på morgonen och den varar till kvällen, och den ska hjälpa mig att då komma igång med min vardag. Om jag tillexempel har tagit tabletterna i en månad utan att missa en dag & att jag sedan glömmer att ta dom en dag så sa läkaren också att jag kommer bli "som vanligt" igen - alltså att jag kommer ha vardagen som innan jag åt tabletterna. Rörigt, jobbigt, ansträngande, otåligt, slött osv.
Och varför jag väljer att berätta detta är för att jag vill att folk ska förstå mig enklare. Varför jag är som jag är och varför jag uppträder som jag gör. Jag vill att folk ska få en bild på hur det hela ligger till. Och bara för att jag har AD/HD med en uppmärksamhets störning så betyder det inte att jag är annorlunda än den person jag var innan ni fick reda på detta!
Så om ni har några frågor om detta så får ni gärna ställa dom frågorna i kommentarfältet nedaför.

EDIT; ADD (Attention Deficit Disorder) står för uppmärksamhetsstörning medan HD (Hyperactivity Disorder) står för överaktivitetsstörning, och båda är i princip två olika sidor av samma mynt.

Medan överaktivitetsstörningen oftast både syns och hörs för omgivningen skulle man kunna säga att uppmärksamhetsstörningen är ett tyst handikapp. Den som "bara" har ADD kanske inte gör så mycket väsen av sig men lider av att inte kunna följa med i till exempel skolan på grund av svårigheter med koncentration och uppmärksamhet.

Ytterst handlar det om svårigheter att sålla och hantera all den information som man ständigt bombarderas av. Även vardagliga situationer kan vara problematiska att hantera för den som har ADD.

Man kan ta ett enkelt exempel: en person med ADD sitter på ett tåg och försöker föra ett samtal med sin kompis på sätet mittemot. Samtidigt pratar andra människor runt omkring, och hela tiden rör sig folk fram och tillbaka i gången. Utanför rusar landskapet förbi, konduktören ropar ut stationer och tåget stannar och startar ideligen, samtidigt som en del resenärer stiger av och nya kliver på.

För de flesta av oss är detta helt ordinärt och skapar inga nämnvärda problem. Vi kan fortsätta vårt samtal utan några större svårigheter och ändå samtidigt registrera vad som pågår i vår omgivning. För den som har i vart fall en lite svårare form av uppmärksamhetsstörning kan det mellertid bli väldigt stressande och göra det näst intill omöjligt att fortsätta konversationen, eftersom varje nytt intryck är ett unikt stimulus som processas i hjärnan utan urskiljning. Det blir till ett svåröverblickbart kaos som gör det svårt att fokusera på det som är mest väsentligt för stunden.