Imorse runtom elva halv tolv så ringde pappa och sa att du inte fanns mera.

De kändes som om hjärtat stannade på mig, allting blev helt tomt & jag brast ut i gråt.
Jag fattade verkligen inte att du var borta, att de skulle gå såhär snabbt, jag som hade tänkt gå hem till pappa och ha dig i min famn, sitta och prata med dig och klappa dig så som jag brukade innan.
Bara för att få känna din närhet, kunna prata med dig och 'umgås' med dig en sista gång..

Jag vet att ja inte var hos pappa dom senaste åren, och jag vet också att jag inte tog hand om dig så som ja egentligen skulle gjort, och det är jag ledsen för.
Jag borde gått hem till pappa oftare och vart hos dig. Och om jag skulle kunnat ändra på det så skulle jag gjort det, då skulle jag vart hos dig varje dag.

Men vet nu iallafall att du har det bättre nu, att du inte har ont längre.
Lenny berättade för mig att du var sjuk, kan inte förklara vad de var men han sa iallafall att du hade ont, så jag är glad att det gick så snabbt för dig egentligen. Men ändå så känns det så hemskt, jag önskade bara jag kunde träffat dig innan, för att kunna hålla om dig en sista gång.
Du kommer alltid finnas hos mig, du försvinner aldrig.

R.I.P Nalle
21/12 2004 - 20/9 2009